”EU-migranter” – Kommunen ska inte ägna sig åt hyckleri och lagtrots

Kommunen kan inte själv bryta mot lagen för att stoppa lagbrytare – Det vore hyckleri

 

Jag har med spänning följt debatten mellan partier och inom partier om eu-medborgarna. Debatten har urartat. Någon jäkla ordning på fakta måste det vara i en debatt som förs. Medborgarna kan kräva mer av sina partier.

 

Jag tillhör ett parti, socialdemokraterna, som värnar lag och rätt. På samma vis som att vi kräver att alla människor gör rätt för sig och att lagen ska vara lika för alla. På samma sätt kräver vi att kommunen vi leder aldrig bryter mot lagen i sina egna ageranden. Kommunen ska göra rätt också i kampen mot den som gör orätt. Vi kräver också av vårt eget parti att vi är tydliga med vad som är mjöligt och inte möjligt utifrån svensk lag som vi alla förväntas följa.

 

Debatten handlar om två saker. Förbjuda tiggeri på allmän plats och hanteringen av illegala läger. Debatten förs nu på ett förvirrande och icke klargörande sätt.

tiggeri

 

Självklart ska vi inte tolerera illegala läger och bosättningar. Därför jobbar vi hårt med att motarbeta dessa. Lagen ska vara lika för alla. Och ingen får slå läger vart man vill. Det är lika komplicerat att tvinga bort vem som än slår läger. Oavsett om det är en vanlig campare eller EU-medborgare. Men vi kan inte bekämpa lagbrytare genom att kommunen själv bryter mot lagen. Vi måste följa lagen, även om det tar tid, annars lyckas inte kommunen med det den vill. Polisen är viktig och den enda myndighet som kan verkställa att lagar efterföljs. En del verkar tro att det går att gör lite hur som helst. Det gör det inte.

 

Vi vill däremot se om lokala ordningsstadgan kan revideras så att camping utanför detaljplanelagt område förbjuds. Då stärks kommunen i sitta arbete mot detta. Kommunen kan även komma att förhindra tillgång till att bo på olovliga platser genom fysiska hinder. Arbete pågår runt detta. Majoriteten jobbar väl tillsammans i detta. 

 

I debatten om att införa förbud mot tiggeri så har en viktig bit fallit bort. Debatten bygger på okunskap, desinformation och vantolkningar. Det gynnar inte medborgarna och det drar ett löjes skimmer över demokratin. Misstanken att en del inte vill förstå ligger nära.

 

Fakta: Kommunen har inte någon som helst laglig rätt att förbjuda tiggeri såsom beskrivs i debatten. Vi kan tycka vad vi vill, men så är det. Det är noga utrett av bland annat SKL. Ingen kommun har lyckats få rätt till detta vid prövning i domstol. Det upphävs alltid. Kommunfullmäktige kan inte fatta något sådant beslut. Det skulle inte vara värt mer än pappret det är tryckt på. Ingen skulle behöva lyda ett sådant beslut och det skulle de som tigger snabbt få kännedom om. Vi som är lokalt folkvalda bör inte inbilla medborgarna att vi kan fatta beslut som vi inte har rätt att ta. Vi ska även vara för goda för att vantolka varandra och lägga ord i munnen.

 

Frågan ligger på riksdagens bord. Inte kommunens. Och om riksdagen beslutar att införa möjlighet till lokala förbud måste de även besluta om straff. Och hur bestraffar du en som saknar allt? Med böter eller fängelse? Du ska således straffa någon som saknar pengar eller låsa in någon som inte har tak över huvudet. Tror du det fungerar?

 

Lösningen heter krav på hemländerna att ansvara för sin befolkning och att förhindra förutsättningar för att bedriva tiggeri. Vi ska inte ta över ansvaret i Sverige eller Eskilstuna. Men vi ska heller inte låtsas att vi kan förbjuda saker vi inte kan förbjuda. Hur gärna en del vill det eller inte vill det så är det inte möjligt i dagsläget. Debatten handlar om att göra något som inte går. Är det inte absurt att det kan bli så i Sverige 2016?

 

Debatten är ohederlig gentemot medborgarna och därför måste detta tydliggöras. Lagen ska alltid följas av alla. Olagliga bosättningar motarbetas därav. Tiggarnas situation är hemländernas ansvar.

 

/J

Det smått absurda 

Jag vet inte om det är de sociala mediernas fel? Är det gammelmedia det beror på? De politiska partierna? Samhällsutvecklingen i stort? En skola som inte lär människor att tänka på djupet och kritiskt. Att sålla det absurda från det rimliga? 

Men vi ser nu hur sådant som i en annan tid hade setts som absurditeter idag tillåts bli till gigantiska diskussioner. Till sanningar. Det sväller till groteska monster där sanning och fiktion blandas till en sörja som är mycket svår att sortera i. Särskilt för den som saknar kunskap eller inblick i relevanta delar. Frågorna kidnappas av rasister och andra radikaler med egna agendor vilket gör att det sunda förnuftet trängs undan. Krafter som tidigare öppet kunnat stå får det självklara och rimliga i någon sorts bred mening backar undan och kvar blir det groteska och förvrängda. Och det stänker och smittar av sig på det mesta i vårt samhälle. På demokratin. 

Ta frågan om trakasserier på badhus som var i ropet för inte länge sedan. Grisiga män som beter sig som svin har funnits på badhus i alla tider. Unga pojkar som är lika dana lika så. Ingen har brytt sig. Men plötsligt, i en kontext av att Sverige tagit emot många unga pojkar från andra länder, så uppmärksammas ett antal incidenter, oacceptabla om det stämmer, men det uppmärksammas som aldrig förr. Debatten exploderar och görs till en diskussion om alla unga flyktingpojkars syn på kvinnor istället för att handla också om alla tafsande mäns syn och beteende. Panik utbryter! 

Men vad som är ännu värre är följddebatten ur detta. Absurda förslag om delade badtider för kvinnor och män exempelvis. Vilket är det samma som att erkänna att män per definition inte kan hålla fingrar i styr. Istället för att angripa problemet med att hålla fast vid de principer om vad som är acceptabelt i Sverige så lyfts förslag på omvägar som är fullständigt orimliga. 

Vi har stridit länge för jämställdheten i detta land. Jämställdhet handlar om lika förutsättningar för kvinnor och män. Det manifesteras tydligast i ett samhälle genom att vi i allt väsentligt möts på lika villkor i allt. Exempelvis genom att vi har lika och samtidig tillgång till hela vårt badhus. Det, jämställdheten, illustreras också med att kvinnor inte ska behöva utsättas för sexuella trakasserier av någon. Och faktiskt inte män heller. Att det ens finns det minsta utrymme för denna debatt att ta sig orimliga proportioner visar på behovet av att fler med sunda värderingar måste våga ta debatten om det självklara. Det borde slå stopp direkt. Innan det groteska och hatiska gång på gång tar över och förvränger. Nej, män ska inte tafsa och badhus ska inte ha olika avdelning för kvinnor och män. Punkt! Det borde vara självklart. Och det är det. Ändå lyckas ett relativt fåtal exploatera debatten och ge den gigantiska och förvrängda proportioner. De lyckas orsaka panik i någon mening och tusentals människor hänger blodtörstigt och okritiskt på. Som om de glömt hjärnan i en byrålåda. 

Och det gäller på område efter område. Det kan handla om hedersproblematiken. Den utrotades för länge sedan i Sverige och vi kan aldrig acceptera att den får fäste igen. Den för inget gott med sig och är inte kompatibel med vår syn på unga flickors och pojkars frihet, på jämställdhet eller på vårt rättssystem. Den tillhör ett gammaldags auktoritärt tänkande som inte behövs längre om det någonsin behövts. Inte heller här ska det finnas utrymme för groteska debattörer att ta sig utrymme. 

Klaner eller liknande sådana strukturer är heller inget vi kan legitimera eller uppmuntra. De är en produkt från länder som saknar fungerade statsapparat. Vi har haft det i Sverige men det ska också anses tillhöra historien. Det finns inget utrymme för parallella lagsystem eller strukturer med dålig insyn som inte arbetar i enlighet med svenska jämställdhetssträvanden. Det gäller såväl kriminella mc-gäng, övrig maffia, såväl som övriga infödda och personer från andra delar av världen. Ingen ska kunna ta denna fråga som gisslan heller. Samhällets norm borde vara fastslagen sedan länge. 

Inte heller får vi längre slå barn i akt och mening att uppfostra dem. Eller av andra skäl. Tack och lov! Men det förekommer fortfarande i Sverige. Vi ser det tydligt hos våra socialtjänster. Och barn som blir slagna tenderar inte bara att slå sina egna barn senare i livet. Mäns våld mot kvinnor göds också av detta. Kvinnor lär sig bli slagna. Män lär sig att slå. Varför så tyst om detta? Tror vi att det inte finns? 

Vill vi ett bygga ett samhälle där människor kan fungera väl ihop trots olika bakgrund utifrån klass, socialt, etniskt och kulturellt eller på andra vis så måste vi mötas i vissa gemensamma nämnare. Synen på våra lagar är en sådan sak. Hur vi uppfostrar våra barn en annan. Respekten för varandra som kvinnor och män en tredje. De flesta förstår detta. Men långt ifrån alla. Och det duger inte. Här måste vi alla vara överens. Det finns inga ursäkter. Inga dåliga uppväxter, kulturer, klass, kön eller religioner att gömma sig bakom. Samhällets principer måste vara så klara att ingen medvetet kan utnyttja enstaka händelser för sina agendors syften. 
Detta är frågor där sunda människor och organisationer förr stått i framkant och tagit striden. Land skall med lag byggas! Krossa patriarkatet! Förbjud barnaga! Men nu är det allt för tyst. Inte för att debatten inte behövs.
 Istället drivs frågorna av rasister och andra personer som många gånger är mycket engagerade men i praktiken inte lever ett dugg efter vad de predikar. De sunda backar undan. Vill inte förknippas med de smutsiga och hatiska. Vill inte klumpas ihop av media, och bli påhejad av rasister. Förståeligt. Och konsekvensen blir att rasisternas och hararnas lögner successivt omvandlas till sanningar. Även i praktiken. Om vi inte aktar oss. Det goda samhällets krav och förväntningar får inte ersättas av hatarnas förtryck. 

Vi kan inte låta debatten föras utifrån en hatiskt och destruktiv utgångspunkt. Av krafter som bara vill odla motsättningar. Den måste föras av goda krafter som lever som de lär och inte gör om diskussionen till vulgära, överdriva och groteska monster som tar över och äter upp våra intellekt och vår demokrati inifrån. Den måste föras utifrån tron på att de flesta människor helst gör rätt bara någon berättar vad som gäller eller stöttar genom krav och möjligheter. Den måste föras utifrån att den svenska modellen också innefattar respekt för våra lagar, jämställd syn på varandra och att våra barn ska behandlas väl för att kunna bli goda medborgare.
 Ett öppet land som Sverige kan bara fortsätta vara öppet om det är tydligt vad som krävs för att bli en del av samhället och om god vägledning för att komma dit finns. Och åter igen. De allra flesta av oss vet att bete sig och vi beter oss. Men det betyder inte att alla har förstått. Och det duger inte. Det räcker inte. Möjligheten för människor att inte behöva göra fullständigt avkall på sig själva är bara möjligt om vi är överens om vad vi faktiskt också måste bjuda till på för att fungera ihop. 

Det finns mer att göra.