Kort om privilegier 

Det spelar ingen roll om du är facklig, politisk eller har förtroende inom näringslivet. Och det ser ut att behövas hos åt både vänster och höger. Att borgare försöker hoppa på motståndarna i detta när de själva har horder av klantskaft som ställt till det är inte så klädsamt. Och sossar bör inte hoppa på borgare av samma skäl. Se till att få ordning på moralen bara. Det är vad folk förväntar sig. Dessa principer gäller i alla lägen. Och egentligen ska de inte behövas. Det är bara att göra rätt från början. Men om utfall att: 

1. Är det lite för bra för att vara sant? Om det är det så är det nog inte så bra för dig egentligen. Och sanningen kommer alltid fram. 

2. Skulle gemene man kunna få tillgång till detta eller erbjudas detta? Om inte så ska nog inte du heller göra det? Åtminstone om du vill företräda gemene man. 

3. Är förmånen kopplad till ditt uppdrag? Då så, inga bekymmer. Det är upp till uppdrags/ arbetsgivaren vad den erbjuder. Betala ev förmånsskatter och sånt bara. Och se till att det känns rimligt och bra i magen. Och du. När uppdraget upphör så upphör rimligtvis också förmånen. Eller hur? 

4. Får du lite dåligt samvete? Känns det konstigt i magen? Om det gör det så avstå. Om du inte avstår kan du få avgå. Om du inte avstår och har ont i magen har du personliga problem du borde ta tag i. Det kallas självskadebeteende. 

5. Stärker eller försvagar handlandet din roll som förtroendevald? Om det är det sista, försvagar, ska du nog fundera på om du verkligen trivs i din roll egentligen. 

6. Alla vanliga människor hamnar i situationer där de måste använda det yttersta av sin fantasi och möjligheter för att lösa en situation. Om du tvingas till att ta till metoder som är möjliga men som andra normalt inte har tillgång till så är det bäst att låtsas att du är en vanlig människa. Även om det är svårt. 

7. Är det fler som drabbas av om du kliver snett? Familj, vänner eller kanske den organisation du företräder och dess medlemmar? Är den möjliga förmånen för stunden värd allt det som du och andra kan få betala priset för? 

8. Och avslutningsvis. Alla kan göra fel. Alla kan bli lurade. Och att bli lurad är nog det värsta. Alla kan ryckas med. Det är mänskligt. Det går att be om ursäkt och försöka rätta till sina misstag. Berätta vad som hänt. Den möjligheten har vanliga människor så det borde rimligtvis gälla dig också. Vi vill inte ha robotar som företräder oss. Men inte på vilka villkor som helst. Du vilar på förtroende. Om det förbrukas helt kan det sällan repareras fullt ut. Och den konsekvensen drabbar inte den som inte hålls uppe av ett förtroende och som fått sina fördelar på grund av just detta. Det är ledsamt när personer med erkänt god moral drabbas. Fel kan vi som sagt alla göra. Men det är bara att resa sig och jobba vidare. Det finns som sagt alltid belackare som passar på. Men de har sällan särskilt rent mjöl i sina påsar brukar det visa sig. 

Syns du inte – Så finns du inte

Så brukar det heta. Och det kan tänkas gälla i alla tänkbara sammanhang. Inte minst i politiken. Som folkvald ställs du inför många olika situationer. Många gånger tvingas du fatta beslut som som är mycket jobbiga att försvara. Andra gånger har något hänt i organisationen och som ligger långt utanför din kontroll, men som du som folkvald ändå måste stå till svars för. Du ställs inte sällan inför att reagera på andras agerande och påståenden. Kort och gott så är det en mycket oförutsägbar situation du befinner dig i, samtidigt är den självklart stimulerande och utmanande. De erfarenheter du upparbetar är sannolikt ovärderliga ur många perspektiv.

Den verklighet jag beskriver kräver mycket av dig som folkvad. Inte minst krävs att du är tillgänglig och gillar att kommunicera. Att du ständigt är påläst och har rimlig förmåga att svara upp mot det som sker. En viss form av kapacitet för att försöka förutspå vad som kan komma skall underlättar. Den får du dock oftast jobba hårt med att förvärva under lång tid. Ofta den hårda smärtsamma vägen.

Det krävs av dig, om du vill synas, att du är standby och tillgänglig på ett sätt som många nog inte kan föreställa sig. Jour är kanske det ord som förvärvsarbetande skulle känna sig mest hemma i. Men det är mer än så. Du har ett ansvar vilar på dina axlar 24 timmar om dygnet tills den dag du avgår. Om du inte i förväg har deklarerat att du under en viss tid har delegerat ansvaret till tjänstgörande ersättare för dig. Så ser det ut för en som är lokalt folkvald som exempelvis kommunalråd. Hur det är för ministrar och riksdagsledamöter vet jag inte. Jag kan tänka mig att en minister är mer att likna med ett kommunalråd, bortsätt från att ministern har helt andra resurser och en stab omkring sig. För en riksdagsledamot är det nog mer likt ett förvärvsarbete ur ansvarssynpunkt, även om du alltid är ledamot och arbetstiderna kan vara obekväma.

Själv har jag ambitionen att göra minst ett yttrande till någon form av media varje dag. Undantagsvis under juletider och semestertider på sommaren. Det händer i regel för lite för att det ska finnas något med substans. Varför har jag denna ambition? Därför att medborgarna har rätt att veta vart vi som folkvalda står i olika frågor. Det är en skyldighet att bli granskad och att berätta om hur vi resonerar. Det är en del av demokratins grund.

Nu kritiseras regeringen och dess representanter för att vara osynliga. Jag tror att kritiken är överdriven. Det måste vara tillåtet för en representant i regeringen att minska tempot under några dagar över jul, utan att det för den sakens är fullt möjligt att gå in i full beredskap och aktivitet i samma ögonblick som det krävs. Bara för att en minister inte svarar på en outhärdlig expressenjournalists tjat så fort den önskar så behöver inte det betyda att ministrarna inte jobbar eller är tillgängliga för dem som verkligen behöver.

Däremot, utan att veta hur det verkligen är, så skulle regeringen i allmänhet och socialdemokraterna i regeringen i synnerhet behöva ta sig en ordentlig funderare, och dessutom göra förändringar, kring sin förmåga att synas och då också hur och vad man kommunicerar. Förtroendet för regeringen är svagt, och det kan delvis bottna i mycket svåra frågor att hantera under hösten och vintern. Den delen kan gå att delvis reparera. Men det krävs mer än så. Bilden av att ha reagerat istället för att ha regerat är inte bra. Men jag ska inte döma i detta. Många sitter vid sidan av och tror i efterhand att det är enklare än vad det är. Ofta utan kunskap och insyn. Inte sällan sker det i efterhand då alla information är tillgänglig.

serieSvenska folket känner oro för hur framtiden ser ut. Detta trots stark ekonomi i landet, vikande arbetslöshet och mycket annat som faktiskt pekar i god riktning. Att inte regeringen och heller inte de borgerliga lyckas stärka sitt förtroende antingen med hjälp av den positiva utvecklingen i landet eller ur de borgerligas perspektiv med hjälp av regeringens tillkortakommanden är illa. Det visar på att problematiken är svårare än så. Den bottnar i en allt djupare misstro mot att de folkvalda kan göra skillnad. Att det som sägs och det som görs hänger ihop. Brist på visioner kanske? Det är nog också svårt att se vad som faktisk görs och varför det görs. Regeringen har en hel del goda reformer genomförda och den har fått igenom mycket mer över förväntan trots svårt parlamentariskt läge. Men har folk uppfattat det så? Nej, knappast.

Dels har debatten överskuggats av migrationsfrågan. Nu när det plåstret är rivet och det faktisk är möjligt för socialdemokraterna att prata om frågan på ett problematiserande och samtidigt lösningsfokuserat sätt både ur migrations- och integrationsperspektiv så borde S kunna ta kommandot och sätt agendan på detta område. På ett handfast och begripligt vis så att de allra flesta kan känna att det största regeringspartiet har en idé om vad som krävs. Det finns goda förutsättningar för det. På detta område har de ansvariga ministrarna ändå varit föredömligt tydliga, även om inte alla gillat budskapet.

Socialdemokraterna har en tendens till att vilja lösa alla världens problem på alla tänkbara nivåer. Det är bra att det är så. Socialdemokratin ska vilja det. Men det betyder inte att partiet måste ha alla frågor i fokus utåt. Det finns en ganska klar bild av vad som medborgarna tycker är viktigast. Just nu är migrationsfrågan högt rankad, men i ett normalläge är det jobb, skola, sjukvård, äldreomsorg, ekonomi och annat grundläggande för människors möjligheter som ligger i topp med lite varierande placeringar över tid. Områden där S i regel har hyggligt förtroende i mångas ögon. Åtminstone har det varit så. Det finns kongressbeslut på vad S anser i en rad frågor. Det ska självfallet respekteras. Men det som tas på en kongress är omöjligt att kommunicera. Det är mängder med politik och mycket av den är inte sådan väljarna går och grunnar på. Därför krävs något annat av S i regeringsställning och partiets kongresser måste tillåta att partistyrelse och regering har ett hyggligt manöverutrymme. Särskilt i svåra parlamentariska lägen.

Jag tror dock att budskapet om viljan med regeringsmakten måste kokas ner rejält. Hur det kommuniceras i samband med de beslut som ska tas och som har tagits måste tänkas igenom rejält.  Sen gäller det att hålla i. Sätt frågorna i ett sammanhang där ett tydligt måtall för vart regeringen vill ta Sverige ständigt framgår. Ett ideologiskt sammanhang om du så vill. Genom att vara tydlig och konkret, bryta ner och förklara, så är det också enklare att
förhandla med fler partier. Finna breda lösningar i riksdagen. Vara ärlig med att det kan behöva kompromissas och förändras.  Lägga kraft på att nå resultat just där. Gör det enkelt och tydligt. Försök att vinna folklig opinion. Då är det lättare att förhandla i riksdagen. Men då måste man också prata med medborgarna. Berätta vad partiet vill och få reaktioner.

Försvaret, rättsväsendet, jobben, skolan, ekonomin, skatter, bostadsbyggandet, sjukvården, äldreomsorgen, jämställdheten, integrationen, miljön och säkert något mer område. De bör vara i fokus. Det mesta lär finnas i de kongressbeslut som är tagna. Men nya reformer måste fram! Även om det är på sikt. Ruska om! Skapa något spännande och nytt för människor att prata om och engagera sig i. Och det är inte långt till nästa val. Ska de hinna sätta sig som socialdemokratisk politik, utan att behöva vara fullt genomförda så skulle de behöva presenteras…igår.

Ta bort den sista avgiften för kostnaden för förskolan. Låt maxtaxan bli nolltaxa. Det är ju skola, den ska väl vara kostnadsfri? Det är värt mer än sänkt skatt för barnfamiljerna.

Hur blir det med munnen? Är den en del av kroppen eller? Ska tandvård likställa med sjukvård någon gång? Hur ser planen i sådant fall ut?

Föreslå en ytterligare semestervecka? De som jobbar jobbar nästan ihjäl sig idag. Det är ett sätt att dela på jobben!

Hur vill regeringen stoppa den urholkning av kommunernas ekonomi och förmåga att bedriva god välfärd som sker? Vad är planen? Mer engångspengar? Gör oss kommunalråd till ambassadörer för regeringen. Oavsett färg så älskar kommunalråd regeringar som står ofta men inte alltid på dess sida! Och vi pratar med lokalmedia varje dag.

Visa på en tydlig plan för att upprusta försvaret och hur värnplikten ska återinföras i modern tappning. Folkomrösta om Nato så att frågan kommer bort från dagordningen?

Hur ser strategin för att få väck segregation, barnfattigdom och sociala problem ut? Jobb och skola ja! Men mer då? Vad ska stat och kommuner tillsamman göra för att stoppa utvecklingen på ett sätt som är trovärdigt?

Hur får vi fart på bostadsbyggandet? Hur ser ett nytt modernt miljonprogram ut med lärdomar från förra gången?

Hur garanterar socialdemokratin att de äldre som byggt landet är trygga och får en bra ålderdom?

Våga prata om krav och skyldigheter samtidigt som våra rättigheter självklart alltid är viktiga.

Socialdemokratin kan inte bara kräva att pappor ska vara mer föräldrarlediga. Vill vi uppnå jämställdhet krävs att de pojkar och män som finns i vårt land och inte kan bete sig som folk mot kvinnor får veta att det inte accepteras. Exempelvis på arbetsplatser eller i badhus för all del.

Var tydliga och konsekventa i värderingsfrågor, även om de inte kräver något politiskt beslut. Men det är också att forma ett samhälle att ta plats i debatten och visa på värderingar.

Sådär kan jag hålla på. Var den kraft som tar initiativ, provocerar och driver politiken framåt. Skapar debatten. Medborgarna förstår att allt inte görs på en kvart. Men ett parti måste ihärdigt visa vart det vill med samhället. Men då måste man synas. Fram och synas vid varje litet tillfälle som kan ges eller skapas. Och man måste älska det. Och veta vad budskapet ska vara. Kommunicera några få rubriker och ett antal men begränsade konkreta förslag och reformer att förhandla runt. Kanske fem förslag på varje område. En del större andra mindre.  Runt varje område måste finns en tydlig kommunikation om varför det är viktigt för att uppnå socialdemokratins mål med vart Sverige ska ta vägen. Nöt sedan på det. Om och om och om igen. Berätta för medborgarna, sök upp media, jaga tillfällen att synas och få berätta. Syns och finns! Älska att få berätta om vad socialdemokratin vill! Idag och i morgon. Berätta hur partiet vill göra det, skapa opinion och stöd hos medborgarna för det och var alltid tydlig med vilka hinder och möjligheter som finns. Och glöm inte. Dialogen med media sker inte bara via tidningar och radio/ tv. Sociala medier är livsnödvändigt. Här krävs skärpning.

/ Med kärleksfull kritik från en sosse