Allians i obalans?

Låt oss konstatera följande: För att med säkerhet kunna bilda regering måste du samla en majoritet av riksdagens ledamöter. Eller åtminstone inte få en majoritet emot dig. Traditionen bjuder att de som regerar också får igenom hela sin budget. Där har du ramverket. Grunden. Basen. Kalla det vad du vill.

Idag verka de ”rödgröna” samla ca 40% av väljarna.
”Alliansen” samlar ca 40% av väljarna.
Ett tredje parti samlar 15-20% av väljarna.

Det ser ut som att det inte finns någon majoritetsregering i sikte. Ändå klamrar partierna sig fast vid något som egentligen inte finns. Nämligen blocken. Blocken är en konstruktion från en svunnen tid. Blocken kan bara existera om de traditionella reglerna i inledningen följs. Luckras dessa upp måste blocken upphöra. Annars kan inte Sverige styras. Punkt.

Det finns två vägar.

  1. Låt det största minoritetslocket regera. Övriga partier opponerar och redovisar vad de skulle göra istället. Precis som en opposition ska göra. i kontrast till all energi som nu läggs på spel och taktik.
  2. Bryt sönder blocken och bilda majoritetsregeringar eller regeringar som är tillräckligt starka eller har rätt partier för att inte få majoriteter mot sig. Alla partier utom V och SD borde egentligen kunna klara av att kompromissa och ta ansvar för ett regerande tillsammans i olika konstellationer. Sen finns det förstår konsekvenser av det som kan diskuteras.

Men ju längre dessa möjliga partier tramsar (främst alliansen då både S och MP välkomnar samarbete) Desto mer riskerar ytterlighetspartierna att växa. Människors tilltro till dem som med höga ersättningar sitter i riksdagen växer inte. Och svårigheten att skapa nya regeringskonstellationer minskar. Polariseringen ökar.

Så till ”alliansens” interna katt- och råttalek. M öppnar för att ta stöd av SD i vissa frågor och klyvs i två. C suktar efter statsministerposten och snor liberala väljare från M. Visserligen brukar de borgerliga gilla konkurrens, inom välfärden exempelvis, men nu praktiserar de detta på om vem som ska leda alliansen också. Oklart om det funkar. C vill även samarbeta bara pyttelite med SD och dra ur enskilda förslag ur budgeten så att Sverige får bara ett ”litet” budgetkaos. Men har samtidigt ett högt tonläge om att aldrig göra sig beroenden av SD, och pekar på M och är ”tydliga”. Hmmm. Genomskådat detta någon? M är emot att dra sönder budgeten och vill istället ha regeringskris trots att ”alliansen” inte är stor nog att regera utan stöd av SD. (Och det är inte gratis. Dessutom är L, C och KD mot detta. Säger de.) KD är med stor sannolikhet inte ett riksdagsparti efter nästa val. Så de vet nog inte vad de vill. Men det borde inte vara ett nyval just nu de längtar efter. Men dra av deras siffror när du sumerer storlek på alliansen. Och L vill börja fälla ministrar i misstroendevotum om regeringen lägger fram sina förslag. Men är inte beredd att fälla hela regeringen. De tycker däremot att S borde stödja en alliansregering. Dock är de själva inte beredda att stötta eller vara med i en regering med S. Vad de övriga borgerliga tycker om det vet vi inte. Förvirrande? Svårt att hänga med? Ja. För de flesta upplevs nog detta som ett ”litet” kaos. Och det är det. Dessutom kommer det vägval och agerande de eventuellt enas om bli till ny praxis och kan komma att slå tillbaka när roller är ombytta. Någon ”allians” är det i vilket fall inte. Om vi med allians menat att man är överens och samarbetar om något. Typ regeringsmakten och hur ett land ska styras. Exempelvis.

Vad hände med att presentera tillräckligt bra politik för att folk ska rösta på en och sen hålla dörren öppen för partier med förmåga att ta ansvar och kompromissa och med bra människosyn och sen förhandla för att skapa så mycket genomslag som möjligt i ett samarbete? Lite såndär demokrati ni vet. Istället för att måla upp och söka konflikter som inte måste finnas, ägna sig åt rackarspel, taktik och högt tonläge som i grunden skapar minskat förtroende för politiker och demokratin. Och dessutom kommunicera med kluvna tungor. Det är så många motsägelsefulla och orimliga påstående nu så det liknar ingen ting. Jag hoppas medborgarna ser igenom detta.

Du ska ju veta att bakom varje taktisk drag som partierna gör så har de suttit på något möte, gnidit händer och funderat på hur de ska agera för att få väljarna (er/dig) att gå på deras utspel och taktik och sen rösta på dem. Utan att ha pratat ett ord politik annat än svartmålning i kombination med plattityder såsom fel håll, kan bättre, byta ut, en annan riktning, söker stöd för,…och så vidare. Inget konkret alls. Bara spel och tro att väljare är en skock får som går att få dit man vill om bara planen är djävulsk nog och kan kläs i tillräckligt slingriga formuleringar. Allt för att slippa göra det demokratiska grundjobbet och tydligt driva sin politik och sen konstatera hur väljarna röstar och sen laga efter det.

Jag är inte orolig för alliansen. Jag är orolig för demokratin.

Därmed inte sagt att inte mitt eget parti måste skärpa till sig ännu mer och leverera mer av politik som adresserar det som måste till i vårt land. Men S är ju i vilket fall beredda att regera och sammarbeta om så krävs.

Phu!

Advertisements

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s