Vilken är din ideologi?(OBS. Lite längre text ;)

Har du någonsin tagit dig en djupare funderare över vilket samhälle du egentligen vill leva i? Vilket samhälle du vill att dina efterlevande ska leva i? Vilken ideologi som ligger till grund för hur du ser på dig själv och andra? Vad för värderingar på präglar dig som person. Vem du är. 

Vem är du egentligen? 
Jag har gjort den funderingen. Det gjorde jag tidigt i mitt liv. Jag vet vart jag står och varför. Det betyder inte att jag har bestämt mig i alla enskilda sakfrågor. Att jag valt parti efter allt vad det partiet står för i alla olika skeenden och tider. Det betyder att jag har hittat en grundläggande värdering och den ligger till grund för mitt stöd till det parti som ligger åtminstone närmast detta på det stora hela. Jag köper inte allt. Jag är inte medlem i en sekt. Därför ser du mig ibland ha en annan uppfattning än andra i samma parti. 
Jag får ofta frågan om ”vad jag är för sorts sosse?” Vänster- eller högersosse? Exempelvis. Jag brukar svara att det inte är så enkelt. Om jag får chansen att utveckla det närmre för den som frågar så brukar det klarna lite. Att de skalor som använts i skolan och av media ibland är trubbiga och rätt missvisande. 
Jag är socialdemokrat. 
Det finns så mycket etiketter och missförstånd. Inte minst över vad socialdemokratin idag står för. Och i någon mån har nog partiet orsakat det själv. I dagens samhälle förväntas partier och dess företrädare stå för något och vara tydliga med det. Det är nästan så att en galen åsikt som framförs med avskalad och oproblematisk bestämdhet värderas högre än en mer rimlig åsikt som framförs med ett problematiserande och mer realistiskt resonemang. Läskigt. Socialdemokratin lider i detta sammanhang av att vilja vara noggrann och seriös. Att vilja se till helheter och säkerställa att medborgarna får korrekt information. Att fakta, inte alternativa fakta, ligger till grund. 
En del upplever kanske mina politiska åsikter och den grund som de vilar på som svåra att använda för att placera in mig i ett fack. Gärna vill andra överdriva och övertolka. Lägga ord och inte minst värderingar i mun och tanke. Det hör till. Jag vill inte sorteras in i något annat fack än möjligtvis att jag är socialdemokrat. Men trygg i det. 
Jag stöder en grundläggande värdering som kan sammanfattas som socialdemokrati. Det är en ide om ett samhälle där individers fri- och rättigheter skapas genom att individer tillsammans formar ett gemensamt samhälle som garanterar människor inom det fri och rättigheter. Staten i sig kan samarbeta med andra stater. Hjälpa andra stater. Och få hjälp av andra stater. Rättigheterna inom staten kommer inte utan motprestation och krav. Solidariteten är inte kravlös. Varje individ förbinder sig i ett oskrivet kontrakt att göra sitt yttersta för att bidra till sin egen och andras frihet. Primärt görs detta genom att utbilda sig, arbeta och följa de lagar som stiftats. Men också genom att ta hand om sig och den egna hälsan, engagera sig i samhällets olika delar och genom att visa hänsyn och omtanke om andra. I gengäld erbjuds just möjligheter till utbildning. Möjlighet till omskolning när livet eller arbetsmarknaden förändras. Möjlighet till vård och rehabilitering. Möjlighet till skyddsnät vid arbetslöshet och sjukdom. En stat som ska se till att näringslivet har tillgång till utbildad och frisk arbetskraft. En stark stat som lägger sig i om den måste men i grunden bara har som mål att göra sina individer fria, så länge de är bussiga mot varandra. 
Socialdemokratin i Europa har inte fullt ut lyckats hålla ihop detta kontrakt. Har inte fullt ut sett till att de stater den i perioder rått över har kunnat infria sin del av kontraktet. Förväntningarna har varit höga. Ofta stigande. Och staterna har inte helt orkat leva upp till detta. Globaliseringen och konkurrensen för företag och arbetstagare är kännbar. Människor som kommer från andra länder och upplevs gå före i köer eller få hjälp, ofta med överdrivna men ändå upplevda påståenden, innan de egna behoven är tillgodosedda ökar på motsättningarna. Tilliten mellan stat och medborgare har krackelerat successivt. Ändå är Sverige fortsatt ett av de mest tillitsfulla länderna i världen. Hur ser övriga världen ut kan man undra? Trump och Brexit är ingen slump. Inte högerpopulismen i Sverige heller. 
Det är inte så att högern eller populisthögern har bättre svar eller lösningar. Många inser det. Men när den ena upplevs svika så är det lockande att i vilket fall vända ryggen till. Att snarare välja bort än att välja till. Det är mänskligt. Ett sätt att markera sitt missnöje. Att det många gånger kan likställas med att skjuta sig i foten eller kapa den gren du sitter på hjälper inte. Mänskligheten har i alla tider ställt till det för sig i perioder. Inget pekar på att den evolutionära utvecklingen skulle ha fått detta att upphöra.
Jag, och som jag upplever allt mer socialdemokratin, är mån om det kontrakt som arbetarerörelsen alltid eftersträvat. Det måste återupprättas. Den svenska modellen ska utvecklas. Inte avvecklas. Tilliten mellan människor och mellan människa och stat måste stärkas. Det innebär både långtgående krav på varandra, oavsett bakgrund, men också erbjudna möjligheter. Socialdemokratin måste visa på hur kontraktet ska se ut för framtiden och hur bristerna i det åtgärdas. Och det är bråttom. 
I finanskrisen 2008/2009 blev det oerhört tydligt att kontraktet hade brister. Det hade inte märkts fullt ut i högkonjunkturens Sverige. När ekonomi som över en natt rämnar och näringslivet utsätts för en tvärnit så blev bristerna tydliga. De många människor som då sveks av det samhälle/ den stat, som vi många fått lärt oss trodde ska hjälpa, fick många gånger ta en hård smäll. Mitt Eskilstuna tappade 4000 jobb i ett slag! Och den då borgerliga regeringen svek svensk industri. Medan tyska och franska regeringar stöttade sina företag, visade på statens styrka, lät de borgerliga i Sverige SAAB dö. Exempelvis. Ett svek som ligger till grund för den högerpopulism som nu växer. Och den borgerliga regeringen under dessa år går alltså heller inte utan skuld. Den må ha fokuserat på statens statsfinanser. Men de glömde många av statens ägare. Dess medborgare. På samma sätt är klyftan mellan stad och land något som också spär på det hela. Vi har våra egna rosbälten i Sverige. 
Det är alltid lika kul att inte kunna bli exakt definieras som någon typ av sosse enligt dessa skalor som finns. Vem vill placeras i ett fack? Jag står upp för en generell och omfattande välfärd där vi hjälps åt att pröjsa utifrån förmåga. Välfärden vinner på att stå under demokratisk kontroll och människor ska ses som medborgare och inte kunder när det gäller grundläggande rättigheter till utbildning och vård. Inte bara för att jag tycker att vi människor ska vara snälla mot varandra så långt det bara går. Utan också för att det är rationellt smart och effektivt att organisera ett samhälle så. Människor får möjligheter till ett hyggligt liv och näringslivet får tillgång till utbildade och friska medarbetare. När det fungerar som det är tänkt. Jag vill ha en stark stat som garanterar våra fri och rättigheter. En sorts statsindividualism. Som ingriper när medborgarna är hotade. Som upprätthåller vårt rättsväsende och som har stark militär förmåga att försvara våra gränser och vår svenska modell. Som ställer krav på sina medborgare. Sverige måste dessutom lägga mer resurser på fler poliser med bättre villkor och en växande försvarsmakt. Höj skatten för oss som tjänar mest till detta om det behövs. 
Jag vill samtidigt ha ett jämställt samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar aldrig hålls tillbaka utifrån kön. Ett samhälle där mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer eller försök till ägande genom hederskultur är fullständigt oacceptabelt. Nolltolerans ska råda och rättsstaten med jämställdhet som rättesnöre måste alltid markera hårt mot sexuella övergrepp, psykiskt och fysiskt våld och förtryck mot kvinnor. Vi män har ett ansvar att se till att uppfostra våra unga pojkar till schyssta killar när de växer upp. 
Jag tycker att varje människa som lever i detta samhälle har skyldigheter att klara vårt språk på en rimlig tid. Skaffar sig rätt utbildning för de krav landets arbetsgivare har. Ser till att komma i jobb och egen försörjning så snabbt det bara går och skaffar sig kontakter och relationer genom engagemang i samhällslivet. Anstränger sig för att lära sig att följa lagar och knäcker den kod som gör att vi fungerar som medborgare i samma samhälle. Och detta gäller oss alla. Oavsett bakgrund. Det gäller mig och min familj. Därför gäller det också dig. Och alla andra. Men för en del krävs det mer jobb och en större ansträngning. Då måste vi stötta och peppa. Men aldrig vika på kraven. Så är det. Också att samhället möjliggör och släpper in människor.
Jag menar också att en av våra viktigaste frågor är vårt klimat och vår miljö. Utan att vi även på lokal nivå, där de stora framstegen kan göras, tar ansvar, så kan vi inte värna de livsbetingelser som jorden ger och som gör det möjligt för mänskligheten och allt annat liv att överleva. Det handlar om moral gentemot de som kommer efter oss men också om ren självbevarelsedrift. Med klimatkrisen och miljökatastrofer blir det också fler människor i flykt…Men miljöpolitik måste kunna kombineras med ekonomisk utveckling. Det får inte bli fundamentalistiskt heller här. Ekonomisk styrning, politiska beslut och teknikutveckling hjäper långt. Istället för att tänka slit och släng och nya urtag av resurser från vår jord kan vi komma långt och samtidigt skapa nya jobb genom att montera ner det uttjänta för att återanvända i nytt. Cirkulär marknadsekonomi istället för linjär. Enkelt. 

Och ja. Jag föredrar marknadsekonomi. Men inte kapitalism. Och inte planekonomi. Kapitalismen tar inte hänsyn till människa och natur. Den strävar efter maximal ekonomisk vinst. Det är en osund drivkraft. Planekonomin är löjlig och ineffektiv. Bidrar till resursslöseri. En måttligt reglerad marknadsekonomi med mer marknad ju mindre människa som kan ta skada är det eftersträvansvärda. Skola och sjukvård bör bestå av så lite marknad som bara möjligt. Även infrastruktur och som idag i viss mån hyresbostäder. Hjullastare, personbilar eller mikrovågsugnar bör vara fullt utsatta för marknadens principer. Och så finns det allt där emellan. Dessutom måste omprövningar ständigt ske. 

Jag anser även att den nya inriktning svensk migrationspolitik tagit är i huvudsak rätt och nödvändig. Det finns delar runt familjers situation som kan ifrågasättas. Men att Sverige inte kan ta ett oproportionerligt stort ansvar utifrån situationen i våra stadsdelar och i bristen på bostäder är helt klart. De sociala bekymmer, ökande klyftor och vissa kopplingar till grov kriminalitet som växer fram i olika nätverk måste bekämpas först. Det handlar om klass. Och en migrationspolitik som bygger en ny arbetarklassens underklass, något mitt parti sagt sig vilja bekämpa sedan begynnelsen, och som tillåter att det bidrar till att bryta sönder kontraktet mellan stat och medborgare, kan inte fortgå. Det betyder INTE att det inte finns sympati för människor som flyr. Men om Sverige ska kunna stötta internationellt så måste vi i oss själva vara stabila. Samtidigt är arbetskraftsinvandring nödvändigt. Om Sverige saknar ingenjörer, läkare eller något annat så är det en fara för ekonomin och alla företag som inte hittar rätt person och därmed alla andras jobb på företaget. Men kravet på delaktighet i samhället gäller också här. 
Det är rimligt att se över lagen om eget boende. (EBO) Nyanlända får inte säkert den bästa starten i Sverige genom trångboddhet i städer med svår arbetsmarknad. Det är rimligt att hela landet bidrar och att staten ställer krav på vart man måste bo de första åren med fokus på språk, jobb/ utbildning och integration. 
Jag är för en högre grad av omfördelning av resurser via skattsedeln. Samtidigt som skatt aldrig får tas ut lättvindigt. Vi som tjänar bra har råd och skulle inte lida nämnvärt av att betala lite mer i skatt för att pensionärer skulle kunna slippa högre skatt, ett bättre försvar, poliser med bättre villkor eller mer resurser till lärare och vårdpersonal i kommunerna. Alla vinner på fler och bättre möjligheter genom livet och om det leder till att statens möjligheter att leva upp till sin del av kontraktet så betalar jag gärna. Det gör nog många. Men önskan om garantier om att pengarna går till det tilltänkta är idag större än förre. Köer till vård eller barnomsorg. Fler lärare. För få poliser. För liter försvar. För få händer i äldreomsorgen är sådant många gärna betalar för eller rättar till. 
Jag anser att det inte är orimligt att samtidigt som mer resurser till möjligheter ställs till förfogande också öka kravet på varandra att göra vad som krävs att bli en fungerande del av vårt samhälle. När skattebetalare avstår resurser de arbetat ihop är det rimligt att kräva att varje liten del av det gemensamma sköts så effektivt som möjligt. På samma sätt som välfärdens olika delar måste organiseras så effektivt som möjligt så måste den individ som tar del av stöd vara beredd att göra vad som krävs för att stödet ska vara så kortvarigt som möjligt. Men framförallt se till att bidra till stödets möjligheter genom att arbeta och betala skatt efter förmåga. Oavsett om det är till bidrag eller till försäkringar. Det är inte orimligt att tänka sig att delar av välfärden inte är fullt tillgängliga före du har kvalificerat in dig i samhället som nyanländ. Tanken om att kvalificera sig gäller ju redan idag då många delar i våra försäkringar erhålla fullt ut efter att du arbetat tillräckligt länge. Att i andra änden stärka ersättningar till dem som jobbat länge och väl är inte heller orimligt? Samtidigt måste vi undvika att någon, oavsett bakgrund, har det så illa att tron på framtiden upphör. I det ögonblicket ökar risken för att ta beslut som är farliga för både den enskilde och samhället. 
Jag anser även att hbtq personer har rätt till precis samma rättigheter som alla andra i vårt samhälle. Alla har rätt att vara sig själv och ingen ska diskrimineras över det. Samtidigt anser jag att identitetspolitik inte leder framåt. Klass och kön räcker väl som grundbultar i syfte att skapa jämlikhet och jämställdhet om det kombineras med en allmän grundsyn att ingen ska hållas tillbaka av andra skäl. Såsom sexualitet eller identitet. Men varje politikområdes utformning kan inte styckas upp utifrån alla tänkbara sätt som människor kan tänkas identifiera sig på. 
Rasism är vedervärdigt och kan aldrig tolereras. Inte heller diskriminering. Det gäller i alla avseenden. Det betyder också att fientlighet mellan grupper eller individer som varit i luven på varandra i forna hemländer inte heller kan tillåtas ägna sig åt detta i Sverige. Samtidigt kan ett samhälle aldrig tillåta diskriminering. Den som är bäst lämpad för ett jobb eller uppdrag ska alltid få det. Oavsett kön eller etnicitet. Ett samhälle som bygger på annat än rätt person på rätt plats blir ett ineffektivt samhälle. Utgångspunkten måste vara att vi värderar och bemöter varandra utifrån vad vi gör och säger. Inte utifrån hur vi ser ut eller vem vi är. Det är väl rimligt? 
En socialdemokrat kan vilja inskränka möjligheterna att tigga på våra gator. Det handlar inte om ondska eller tron om att fattigdom därmed kan förbjudas. Det handlar snarare om att tilltron till en väl fungerande välfärds- och samhällsmodell måste gälla, där ingen tigger. Och att civila samhället förväntas ta vid där samhället i övrigt misslyckas. Och där kan insatser istället ökas. Och att andra länder förväntas ta hand om sina egna medborgare. 

Jag tycker att samhället ska vara restriktivt till droger, alkohol och tobak. Men jag inser att förbud inte alltid funkar. För narkotika måste förbud råda. De som säljer ska straffas hårt. Innehav lika så. De mänskliga konsekvenserna är generellt oacceptabla. För alkohol och tobak måste restriktivitet råda. Vi är alla med och betalar kostaderna i sjukvården för detta så det är inga orimliga krav.

Jag tycker också att rätten att bilda fackföreningar och strejkrätten är oantastbar. Varje arbetare (alla som försörjer sig på lönearbete, eller enklare uttryckt, du som kan få sparken) måste ha någon möjlighet att slåss för dina rättigheter och kunna eftersträva förbättringar. Det betyder inte att jag tycker att företag per definition är onda och alltid vill illa. Nej tvärt om. Ett växande och välmående näringsliv är grunden för vår välfärd och vårt välstånd. Jag tycker också att samhället borde se till de riktigt små företagets villkor på ett bättre vi. Otryggheten och förmågan att kunna växa är viktiga perspektiv. 
Jag hoppas du förstår vart jag vill komma vid det här laget. Socialdemokrati för mig och socialdemokrati i allmänhet handlar om att bedrivs en balanserad politik. Att inte försöka laga det som inte är trasigt. Att i vissa delar ha en konservativ hållning. Värna historia och det goda i vårt samhälle. Men samtidigt vara öppen för ny teknik, utveckling och förändring när så krävs. Men det ska ske med varsamhet och klokskap. Med demokratiskt stöd och forskning. Genom reformism. Socialdemokrati handlar både om att bry sig och vara omtänksam. Men samtidigt att vara krävande och tuff om det behövs. Få andra ideologier kombinerar så individualism med en vilja om att göra gott i gemenskap med krav och förväntningar på varandra. För mig har det inneburit att partierna inom den svensks högern aldrig lockat mig. Det är för kantigt. För definitivt. För ideologiskt renlärigt. För aggressivt och ensidigt. På vänsterkanten finns det gamla vurmandet för regimer öster ut och den tendens till att bejaka odemokratiska metoder och visst våld som ständigt gör sig påmind. Dessutom ”viss” brist på att se till verkligheten och vad som är möjligt. Bristen på reformism. Också här för aggressivt för min smak. De två sista är något de gröna också lider av då och då. Och populisthögern tänker jag inte nämna mer än att det är så mycket höger det kan bli, så lite verklighet det kan bli, så mycket våldsbejakande det kan bli. Det är bara brunt. 
Ingen behöver välja att bli ett nättroll, hatare, rasist, fundamentalist, islamistisk eller våldsverkare. Dessa ideologier leder inte till något gott. Det äter bara upp dig inifrån. Förstör allt det som gör dig till människa. 
Det finns bättre alternativ. 
Jag har valt min ideologi. 
Socialdemokratin. Och jag har gjort den till min. 

http://t.sr.se/2kMiN03

Advertisements

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s