Fredagssblog V.48. Jul i glädje och sorg

Nu börjar det onekligen nalkas mot jul. För egen del blir det en ganska stillsam tillställning i hopp om att få varva ner något i sällskap med nära och kära. Det är nog det jag upskattar mest med julen. Jag har svårt att känna den där ”myskänslan” som förr. Kanske beror det på åldern, bristen på snö eller på det faktum att julen har blivit allt mindre av en högtid (även om jag aldrig direkt har tänkt på kristenheten vid jul) och istället blivit en komersiell högtid. När McDonalds och CocaCola försöker göra sig lite julmysiga så känner jag viss avsmak.

Mest av allt tror jag att julen förslorat sin glans i mina ögon i vetskapen om att inte alla barn och familjer har möjlighet att fira jul på ett sådant sätt som många tar för givet. Arbetslösheten och bristerna i välfärden för sjuka gör att julen riskerar att bli en plåga för många. Efter helgerna kommer det i min e-post och i min telefon att finna medborgare som hör av sig därför att skolan har börjat den nya terminen med att prata om vad barnen gjort på jul och vad de fått i julklapp, så är det varje år.  Många är de barn som inte fått mycket alls, eller som har föräldrar som tvingas skuldsätta sig för att hålla fasaden uppe, fast de egentligen inte har råd. När kidsen sen ska jämföra alla de fina saker de fått i sina klappar, då är det inte så kul för den lilla tjejen eller killen som inte fick så mycket.

Jag ska inte vara bitter, men jag önskar att vi kunde återerövra några av de traditionella värden som julen stått för. Fokuset på gemenskap och trevnad är inte så illa. Att lå nytt rekord i julhandel kan inte vara landet Sveriges största mål i tillvaron. Visst skapar julhandeln lite arbetstillfällen, men det gör en satsning på välfärdens kvalitet och innehåll också, om vi kan vara överens om att en bra välfärd för alla är en angelägen sak för vårt land? 

Nåväl, ikväll sitter åtminstone vinterdäcken på plats, litet sent om sider. Hatar dem. De bullrar och sabbar miljön. Men i helgen ska vi ta hela familjen till Göteborg för att kika på julmarknaden inne på Liseberg, och hälsa på vår kompis Bea. Det ska blir riktigt kul. En sväng på Universeum står också på dagordningen. Av tidsmässiga och praktiska skäl tar vi bilen, men tåget hade varit ett bra alternativ. Synd bara att det kostar 4ggr mer än med bilen för oss tre. Det är dags att vårt land tar sig en rejäl funderare på vad kollektivtrafiken ska kosta om vi vill åstadkomma en förändring.

För övrigt börjar vårt kök bli klart. Efter att ha bott i ett smärre men ständigt övergående kaos i snart en månad så kan vi se ljuset i tunneln. Nu återstår snar bara kakling, listsättning och montering av luckor. Vi är stolta över att ha åstadkommit så mycket själva, och oerhört tacksam för den hjälp vi fått från släkt och vänner. Man kan följa vårt bygge på Facebook.

Jag ska säga några ord om tryggheten i vår kommun också. I veckan presenterade SKL sina öppna jämförelser inom området. Eskilstuna ligger över snittet på en del brotsslighet. Det är självklart inte bra, men jag känner att vi har goda förutsättningar att förbättra oss ytterligare. Vi har en positiv trend, ett gott samarbete medpolisen och ett paket med idéer som vi kommer att kunna lägga fram mycket snart. Ytterst handlar arbetet med minskad brottslighet om att människor i vårt samhälle blir sedda och inte berövas möjligheter och chanser i livet. Mer resurser till skola och föreningsliv är alltid effektivare brottsbekämpning än fler poliser, i det långa perspektivet. Tyvärr är utvecklingen inom välfärden generellt sett negativ. Människor lämnas allt mer åt sitt eget öde och den socialdemokratiska principen om att individuell frihet skapas när människor tar ansvar för varandra är allt mer avlägsen. Dörrar stängs, trygghet dras undan från människors fötter och utvecklingen inom välfärden är, inte nattsvart, men mycket oroväckande inom en rad områden. Maud Olofsson uttryckte stolt i början av mandatperioden att Sverige måste avsossefieras. Jag tror det är dags att börja sossefiera Sverige igen.

För övrigt ringde nyss SVT-Östnytt och är intreserade om att eventuellt göra ett reportage om planerna på en moské i Eskilstuna. Media verkar tro att det finns en hotild mot oss politiker och att vi förhalat bygget på grund av det. Visst, varje gång jag ens uttalar mig i frågan, även om jag inte tar ställning i sak utan bara pratar om ärendehanteringen som sådan, så får jag automatsikt mellan fem och tio hotfulla SMS från anonyma och mycket hetsiga medborgare som verkar ha missat att vi har religionsfrihet i vårt land och att jag som lokalpolitiker inte har rätt till eller kan ta ställning till om kyrkor, minareter eller andra religiösa byggnader ska få byggas annat än ur ett rent stadsbyggdansperspektiv. Religion ingår inte i bygglovsanteringen. Men om man ägnat mer tid åt sin skolgång än att hata andra människor som inte är som du själv så kanske det skulle vara lättare att förstå.

Jag skiter i vad folk har för religion. Vill man ägna sitt liv åt att dyrka en toffla eller gud, så gör det. Jag ställer samma krav på alla människor, oavsett tro. Alla ska vara med och bidra, utifrån sin förmåga, till vårt samhälle och vårt gemensamma projekt att skapa välstånd och trygghet för varandra. Det är mitt tydliga krav och min önskan. Etnicitet eller religion är irrelevant utifrån det. Det kravet gäller också bittra medelålders män med rasistiska åsikter. Vad bidrar ni med? Hur blir Sverige bättre genom er insats? 

Det är spännande att vara förtroendevald. Jag gissar att jag inte är särskilt poppis hos vare sig kriminella MC-gäng, homohatare eller främlingshatande islamofober som tror att de ska bli tvångskonverterade så fort några muslimer bygger sig en plats att utöva sin religion på. Ofta är det nog samma personer som tror att de kommer att bli antastade av homosexuella som fått för sig alla islam är ett hot och att alla muslimer är tokar. Religion som utövas i extrem form är alltid ett bekymmer, oavsett trosinriktning. Kristna galningar är lika illa som galningar inom islam. Gärna vill dessa skeptiska personer gnälla på hur muslimer hanterar relationen mellan män och kvinnor. Men hur goda föredömmen är dessa misstänsamma personer själva när det gäller jämställdheten? Är det riktiga svärmorsdrömmar? Skulle inte tro att så är fallet särskilt ofta.

Trevlig helg

Jimmy Jansson

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s