Mitt tal på Fristadstorget idag – för dig som hade förmånen att, eller turen att inte lyssna på mig :)

Jag lägger upp mitt tal jag höll på Fristadstorget idag. Jag lyckades störa några i lunchen och några tappra själar orkade lyssna. :) Det är mycket text, och språket är märkligt. Jag brukar bara skriva ner talet o ha som stöd, så jag brukar inte lägga ner så mycket energi på språket i ”talsammanhang” helt enkelt. Läs om du vill, eller gör något annat istället.

Talet från 20090427:

Jag har blivit ombedd att säga några ord kring demokrati. Jag hoppas ni vill lyssna.

Det finns en risk för att det blir mycket vackra ord utan innebörd när man pratar om detta. Jag ska försöka skippa dessa ord idag. Jag tänkte istället ägna mig mer åt att förklara varför jag tycker att den demokrati vi har är viktig, men hotad.

Men mest tänker jag ägna mig åt viss kritik, kanske i viss mån självkritik, riktad mot politiken i allmänhet, men också mitt parti. Vi får se vart detta landar.

Demokrati handlar om att få ett samhälle att röra sig i den riktning som minst en majoritet av dess invånare önskar. Låter enkelt, men är i praktiken svårare. För att genomföra detta väljs politiska representanter för att efter bästa förmåga genomför medborgarnas önskan. Dessa representanter har ett stort ansvar. I min värld, har politiken också ett uppdrag i att jämna ut förutsättningar mellan samhällets invånare och dessa invånares olika och ibland kolliderande intressen.

Du som är anställd har antagligen ett perspektiv på din tillvaro. Lika rimligt som att du som anställer har ett annat. Den som av olika skäl släpper ut föroreningar har också ett synsätt på orsaken till det. Den som ska dricka vattnet där föroreningen har hamnat har sannolikt ett annat synsätt.

Därför är en utveckling där politiken görs mindre viktig och där ett allt för stort ansvar för avgörande trygghets och rättvisefrågor läggs på den enskilda individen farlig. Risken för att den som har makt och inflytande kommer att ta för sig på andras bekostnad är uppenbar.

Politiken och demokratin är en garant för att individers frihet och möjligheter säkerställs genom rättvisa förutsättningar och inte genom att individer tvingas till att konkurrera med varandra om de begränsade resurser som finns. Detta är en ideologisk fråga. Det handlar om ett vänster eller högerorienterat sätt att se på demokratin och på människan.

Politikens yttersta ansvar och demokratins yttersta syfte måste vara att så långt det bara är möjligt utjämna skillnader i makt, inflytande och därmed möjlighet att påverka vårt samhälle och sin egen situation. En del vill använda demokratin i helt andra syften, i egna syften eller för att gynna en speciell grupp människor. Det kan jag aldrig ställa upp på.

I en sann demokrati ska allas röst vara lika värd. Alla är jämlikar på valdagen. Men hur trovärdig blir demokratin om samhället samtidigt skapar orättvisor mellan kön, åldrar eller genom att förstärka klassklyftor? I ett samhälle där klyftor ökar vidgas nästan alltid gapet mellan väljare och valda. I ett sådant samhälle befinner sig demokratin som institution under hot. Ibland är valda dessutom duktiga på att skynda på detta genom eget agerande. V

i ser allt mer av att gapet mellan väljare och valda ökar i Sverige. Vi ser att klyftor ökar mellan människor i Sverige. Inte bara under den nu sittande regeringen, även om det har tilltagit mer nu. Detta har varit en utveckling under många år och mitt parti bär sin del av ansvaret. Därför måste också mitt parti, Socialdemokraterna se till att föra en politik för att skapa en förändring.

Då och då fattar politiken beslut som upplevs ligga i konflikt med någon form av folkvilja. Visst, politiken har ett ansvar för helheten. Visst, ibland måste beslut som anses vara helt tokiga för en grupp människor, men är rätt ur ett större perspektiv tas. Beslutsfattande är inte enkelt. Därför krävs öppenhet, tydlighet och inte minst ärlighet i alla lägen. Här finns stor förbättringspotential för oss som är folkvalda och för våra partier.

Trenden är tydlig. Gapet mellan väljare och valda ökar. Fler och fler frågor anses vara märkligt hanterade. Och det är inte acceptabelt. Det är ett hot mot demokratin.

Vems fel är då detta? Vad är det som gjort att så få vill engagera sig politiskt? Vad är det som gör att hoten mot förtroendevalda ökar? Varför är trenden att allt färre går och röstar? Varför upplevs allt fler frågor ligga i konflikt med vad många anser vara klokt?

Det yttersta ansvaret har sådana som jag, förtroendevalda. Det allra yttersta ansvaret har de politiska partierna. Det är förtroendevalda och partier som är skyldiga till utvecklingen, och det är samma ena som måste agera om det ska bli en förändring. Kanske har vi som väljare också en liten del av ansvaret. Kanske glömmer vi ibland bort att se på världen med solidariska ögon och istället ser vi på den med ögon som är fokuserade på den egna vinningen.

Jag kan inte ta ansvar för hur andra partier gjort och kommer att göra. Men jag vill vara med och bidra till att mitt eget parti, Socialdemokraterna tar sitt ansvar för att styra om utvecklingen. Det sker en förändring åt rätt håll, och jag försöker ge mitt bidrag inte minst här hemma i kommunen. Men mycket arbete återstår.

Jag måste ta min del av ansvaret som förtroendevald. Vi som har förmånen att företräda kommunens medborgare får aldrig, aldrig glömma vems uppdrag vi arbetar på. Mitt uppdrag som vald är partiets och ytterst erat, kommuninvånarnas uppdrag. I de fall när ni, som väljare och jag är oense är det upp till mig att vara öppen och ärlig och tydlig med varför mitt ställningstagande ser ut som det gör.

Visst är det lite knivigt att vara förtroendevald ibland. Ni som är väljare har ju tack och lov den goda smaken att inte alltid tycka lika, inte ens om ni sympatiserar med samma parti. Men det är en del av utmaningen. Men man behöver inte alltid göra saker mer komplicerade än de är. Men lite sunt förnuft och genom att träffa så många av dem som du är företrädare för kan du komma långt.

Det som upplevs som korkade beslut och som ökar gapet mellan väljare och valda förekommer och uppstår på minst tre olika vis. Det finns säker fler.

– För det första. Att beslutet faktiskt är korkat. Detta orsakas i regel av att partier och företrädare inte har förankrat frågor utanför det egna partiet och därför landar i fel slutsats.

Partiernas medlemmar är avgörande för att detta inte ska ske. Det är ganska trevligt att värva medlemmar och att prata politik med folk i största allmänhet. De flesta gillar politik, bara de blir lite varma i kläderna.

– För det andra. Att beslutet är ganska klokt för det stora flertalet men upplevs som korkat av andra.

Detta orsakas ofta av att partier och företrädare har gjort noga överväganden. Men ibland tvingas till att ta beslut som egentligen inte känns bra, men är nödvändiga utifrån yttre orsaker eller när människors olika intressen ska vägas samman. Ofta har nog förtroendevalda och partier en egen skuld i att inte ha förankrat, beskrivit och lyssnat sig fram till det slutgiltiga förslaget, med sina uppdragsgivare, väljarna. För få bra möten mellan valda och väljare har ägt rum helt enkelt.

Samtalet och dialogen för att nå bättre beslut kan bli bättre. Vad vi alltid kommer att få leva med däremot är politikens uppgift att väga intressen mot varandra. Det ligger som sagt i demokratins natur. Så länge våra resurser är begränsade så är detta en självklar spelregel i demokratin. Men vi kan inte förvänta oss att ni som är väljare ska acceptera detta om inte förtroendevalda är ärlig och öppna med det i alla lägen. Valda måste stå för sin politik, också när det blir jobbigt och förutsättningar förändras.

– För det tredje. Att beslutet upplevs som korkat eller klokt, utifrån en viss ideologisk synvinkel. Detta är ju i sin ordning.

Valda och partier har en viktig uppgift i att samtala, argumentera, lyssna och övertyga om vad som är klokt och inte. Om detta görs så ökar engagemanget för politiken och demokratin stärks därmed. Allt detta går att göra bättre. Och det måste förändras, om vi vill att förtroendet för politiken och demokratin ska återupprättas.

Jag förstår att folk ibland undrar vad som händer i politiken. Direktörspension, en djurpark med underskott och tuffa besparingar och så ovan på det lokal ilska och kritik mot regeringen för sveket mot kommunerna i jobbkrisen. En del av detta kan jag stå för, kritiken mot staten, en del tvingas jag till att stå för, såsom besparingarna, men en hel del arbetar vi nu med att förändra. En del av dessa saker förtjänar faktiskt eskilstunabornas kritik.

Det är min fasta övertygelse att vi måste ta nya tag ett antal frågor i vår kommun. Jag hoppas att jag bidrar till att den förändringen sker. Nu återstår också arbetet med att i det Socialdemokratiska partiet ta fram en tydlig politik för detta. I detta arbete är det nödvändigt att så många eskilstunabor som möjligt är engagerade.

Jag ser fram emot att tillsammans med mitt parti Socialdemokraterna få vara en del av att bryta den farliga utvecklingen för demokratin. Att få vara en del av att skapa andra synsätt och lösningar på Eskilstunas utmaningar. Men jag hoppas mest av allt att många, många av er, Eskilstunas invånare, vill vara en del av detta. I eller utanför det Socialdemokratiska partiet.

För hur vi än vrider och vänder på det så uppenbarar sig alltid samma trista sanning. Det handlar om att förändras eller försvinna. Det gäller såväl förtroendevalda som partier och ytterst också vår hyllade och älskade demokrati.

Tack för att ni lyssnat.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s