Jag hade inga förhoppningar om att ”vinna” denna strid. Mitt syfte var att få igång en diskussion utifrån att det helt okritiskt pågår något som över tid måste anses vara osunt ur ett demokratiskt perspektiv. Vart slutar detta sluttande plan? Borde inte samma förhållningssätt, sociala koder, språketik och respekt för varandra som människor som gäller i verkliga möten också gälla i möten på Eskilstuna-Kurirens webbplats? Är inte en tidning en del av den öppna demokratin och en viktig aktör i att vårda den? Jag trodde det. Om det är okej att kalla folkvalda nära nog vad som helst på tidningens hemsida, vad är det då som säger att det inte är okej att utdela en snyting på ICA?

Jag vill tacka alla för det stöd ni visat under denna diskussion. Samtal och mail uppskatas stort. Antalet läsare på bloggen gör att jag skulle kunna sälja reklamplats. Det kan tyckas att jag verkar blödig som ens bryr mig om denna fråga. Men vem ska annars lyfta det? Men det är inte så illa. Jag gråter mig inte till söms om kvällarna Jag anser helt enkelt att lite anständighet inte är orimligt. Att man kan kräva ödmjukhet av en tidning som dundrar på hårt i syfte att visa på någon sorts demokratiska ambitioner samtidigt som det i praktiken sker saker som inte leder i den riktningen.

Min kritik om GOB handlade om att tidningen inte vågat granska den kriminella verksamheten i stan. Inget annat. Statt brann. Kuriren drev kampanj. Intresset dog sen. Det gav inte fler lösnummer? Men de kriminella jobbar ostört. Däremot är det prioriterat att låta mig kallas för ”rövslickare” på tidningens hemsida. Till detta finns kraft.

För egen del så kan Eskilstuna-Kuriren släppa fram vad de vill. Jag läser det som sagt inte. Men principen är viktig. Det finna andra människor som far illa av detta. I min värld kallas det ödmjukhet, empati och humanism. Det är också viktiga ingredienser i en demokrati. Det finna oftast en anledning till allt. Och jag undrar fortfarande: Vad är anledningen till att en tidning till skillnad från många andra tidningar väljer att bita sig fast vid sin rätt att trampa på människor, även om de är folkvalda? Vart i ligger drivkraften?

På denna fråga kommer vi aldrig få svar. Det är nu klart.

http://ekuriren.se/ledareasikter/ledare/1.1325904-jansson-over-gransen

Om det nu är okej att skriva nära nog vad som helst om folkvalda på tidningars kommentarsforum. Sådant som ligger långt utanför den politiska granskningen. Sänker tidningen tröskeln till vad som är acceptabelt? När övergår det i fysisk våld, skadegörelse och hot? När går någon över gränsen efter att ha läst vad som kan upplevas som sanning om det anonymt upprepas av troligtvis få men aggressiva individer? När drabbas barn och familj?

Lokaltidningar göder politiskt våld genom att acceptera angrepp på personen, inte politikern? KD:s lokal, SD:hot, M:hot, Liberala Partiet:hot och eventuella andra hot som vi i majoriteten kan ha valt att inte offentliggöra? Vart slutar det?

Finns ett samband mellan tilltagande tillgrepp mot folkvalda och tidningarnas agerande? Ligger det i tidningarnas demokratiska uppdrag? Hur uppmuntrar det till att få människor att engagera sig politiskt? Relevanta frågor.

Dags att vi pratar om detta. Det finns exempel på lokaltidningar som valt annan väg än Eskilstuna-Kuriren.